Zoroastrianism ( mazdaism, parsism)

Faravahar (eller Ferohar) en av Zoroastrianismens grundsymboler. Tros beskriva en skyddsängel (Fravashi)

Zoroastrianism ( mazdaism, parsism)

en av världens äldsta monoteistiska religioner och den äldsta kända religionsformen hos de iransktalande folken, uppkallad efter Zarathustra (Zoroaster) och guden Ahura Mazda. Zoroastrismens grundare, Zarathustra, levde enligt den tradition de flesta zoroastrier följer mellan 628 f. Kr. och 551 f.Kr, men vissa menar att han levde före år 1000 f.Kr.

Zoroastrismen har idag (2010) cirka 2,6 miljoner anhängare, främst bosatta i Iran och Indien. Anhängare kallas ofta parsi eftersom religionen kom till Indien från Persien.

Zoroastrismen har en dualistisk prägel: det goda och det onda står emot varandra, den gode Ahura Mazda (Ohrmazd) mot den onde Angra Mainyu (Ahriman).

Världsförloppet slutar med det godas seger. Zoroastrismen är också känd för sin eldkult och sina eldtempel.

Enligt traditionen började Zarathustra som ung att få upplysningar av Ahura Mazda. Dessa gudomliga samtal, liksom Zarathustras svårigheter med att lära ut religionen, beskrivs i Gathas, en samling av poesi och sånger som utgör Zarathustras egna ord i den heliga skriften Avesta.

Zoroastrismens grundprincip eller gyllene regel lyder: Humata, Hukhta, Huvareshta (”Goda tankar, goda ord, goda handlingar”) vilket somliga föredrar att översätta som: ”Konstruktiva tankar, konstruktiva ord och konstruktiva handlingar.” Denna trefaldiga princip utgör grunden i Zarathustras filosofi.

Zoroastrismen var statsreligion i det persiska riket. När araberna erövrade landet och omvände landet till islam på 650-talet flydde zoroastrierna, i synnerhet prästerskapet (mager eller magier), till Kina och Indien för att slippa det islamiska styret. I Indien har denna folkgrupp överlevt och finns kvar än idag. De kallas parser (= perser) och lever till stor del i Bombay.

Zoroastrismen har sedan 1970-talet spritts från sina ursprungliga hemländer Iran och Indien till resten av världen.

Zoroastrians religiösa kalender:

Det finns tre huvudsakliga kalendrar som används: Fasli, Shahanshahi och Qadimi.

Fasli (årstidsbunden) hålls i balans med årstiderna genom att en dag läggs till var fjärde år på samma sätt som sker i den gregorianska kalendern.

Shahanshahi (eller Shenshai) som används av många parsi zoroastrier och en del höga präster,  baseras på en religiös kalender som teoretiskt synkroniserades med årstider genom tillägg av en månad var 120:e år, men beräkningen följdes inte alltid. Diskussioner har förts om reformering av kalendern för att återföra tideräkningen till den ursprungliga harmonin.

Qadimi (”uråldrig”) år 1746 antog en grupp präster den Iranska kalendern eftersom de bedömde att den representerade än äldre tradition. Qadimi-kalendern är en månad före Shahanshahi-kalendern.

Mer om Zoroastriaism, mazdaism, parsism:

Avesta – Zoroastrian Archives

BBC Religions )

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: