Tideräkning

Upplevelsen av tid är subjektiv – det är min tid, inte din.

Nu är gränsen mellan förflutet och framtiden – självklart, nu kommer före sedan och efter förut.

Nuet förändras ständigt och tycks röra sig i riktning mot framtiden – inte säkert dock, den kan gå i cirkel eller baklänges eller varför inte i spiralform.

Tid kan definieras som avståndet mellan händelser – mellan för en stund sen och det som snart blir snart finns ett avstånd som vi kallar tid …

”Forever is composed of nows.” Emily Dickinson, poet (1830-1886)

”Tiden är en illusion, och lunchtid i dubbel grad”
Douglas Adams (1952-2001), författare (ur Liftarens guide till galaxen)

Att mäta tid, tidens gång och tidens riktning har sen urminnes tider varit viktig ur ett mänskligt och socialt perspektiv. På nästan alla håll i världen har man utvecklat kalendrar för att hålla reda på tidens gång. Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, och frågan om dess natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.

Tideräkning kan se väldigt olika ut beroende på om den baseras på månår, solår, tidpunkten för en härskares födelse eller en religions grundande.

Indelningen av dygnet i 24 timmar och året i 12 månader kommer ursprungligen från sumererna (ca 3200 f Kr – 2000 f Kr)  och babylonierna (ca 1700 f Kr – 300 f Kr).

År 753 f.Kr. kom den första romerska kalendern som var uppdelad i tio månader.  Det var en lunisolarkalender, styrdes alltså av både månen och solen.

Den ersattes år 46 f.Kr. av Julius Caesar med den julianska kalendern Året fastställdes då till 365 dagar och att skottår med en extra dag skulle infalla vart fjärde år samt att månens faser inte längre skulle ha någon betydelse för kalendern.

År 1583 införde katolska kyrkan den gregorianska kalendern, den kalender som nu används i de flesta av jordens länder. I Sverige användes den julianska kalendern fram till 1753 då den ersattes med den gregorianska kalendern. Ortodoxa länder bytte kalender enligt lag efter första världskriget, medan ortodoxa kyrkor fortfarande följer den julianska kalendern, som för närvarande skiljer sig 13 dagar mot den gregorianska kalendern.


Baha’i:
Bahá’í-kalendern instiftades år 1844 e.Kr. av grundaren Báb (1819-1850) då han förkunnade att en ny tidsålder av mänsklig enhet och framsteg vara nära förestående. Bahá’í-året följer solens gång i likhet med vår kalender (till skillnad från den muslimska kalendern som följer månen).  Året (361 dagar) börjar vid vårdagjämningen den 21 mars och är indelat i 19 månader med 19 dagar i varje månad.

Buddhism:
Utgår från det år då Siddharta Gautama dog och inträdde i Nirvana (blev upplyst) Enligt västerländsk tidräkning skedde detta år 544/543 f.Kr. Året är ett månår indelat i tolv månader. /
Det finns flera parallella tideräkningar inom buddhismen, datumen kan därför variera beroende på vilken tradition man följer.

Hinduism:
Hinduismen har en cyklisk tidsuppfattning, tiden ses som ett kretslopp och har cirkeln som symbol. Kalendern har förändrats många gånger och idag finns det i Indien ett trettiotal olika sätt att räkna tiden.
Det finns både sol- och månkalendrar, de två vanligaste är Saka-kalendern och Vikram-kalendern som båda är kombinerade varianter.

Islam:
Den islamiska (eller muslimska) kalendern är en månkalender, ett år är 354 dagar, uppdelat på 12 månader. Tideräkningen börjar 16 juli 622 e.Kr. då profeten Muhammed förflyttade sig från Mekka till Medina. Det arabiska ordet för flykt är hijra och den muslimska kalendern kallas därför även hijrakalendern.

Judendom:
Judiska tideräkningen har sin början i bibelns skapelseberättelse, och den uppskattade tid då detta skulle ha skett. När västvärlden anger år 2010, anger judisk tideräkning år 5770.
Det judiska året följer månens faser och har således bara 354 dagar, för att inte hamna i ofas med årstiderna lägger man med jämna mellanrum in en ”skottmånad”.

Kinesisk:
Officiellt följer Kina den gregorianska kalendern, men den kinesiska kalendern är mer utbredd. Det är en lunisolarkalender utvecklad från en månkalender med inslag från solkalender. Den fick sin nuvarande utformning under Handynastin (206 f.Kr: – 220 e.Kr.) men delar av den är betydligt äldre.

Kristendom:
Den kristna delen av världen daterar årtal efter Kristi födelse som då blir år 1. (Senare beräkningar har visat att Kristi födelse i själva verket bör ha ägt rum någon gång under perioden 8-4 f.Kr)
Kristendomen delas ofta in i tre riktningar: katolsk, ortodox och protestantisk. Vissa högtider firas på olika datum inom de olika riktningarna, beroende på vilken kalender de följer.

Persisk:
Persiska kalender är en solkalender där nyår inträffar vid vårdagjämningen. Kalendern är något mer exakt än den gregorianska kalendern, men i gengäld svårare att räkna ut framtida skottår i. Horoskopen går fortfarande efter den persiska kalendern. Året har 365,25 dagar och det nya året, Nouruz
börjar vid olika tidpunkter varje år. Det är precis den sekunden som jorden har varvat runt solen i 365,25 dagar. Den persiska kalendern har sitt ursprung i den zoroastriska kalender som utarbetats av mager på akemenidisk tid. Sin nuvarande utformning fick kalendern 1925. Den har sitt ursprung i Jalalikalendern, som använts sedan 1000-talet.

Sikhism:
Sikhismen använder solkalender med tideräkning som utgår från grundare Guru Nanak Dev Ji´s födelse år 1469. När västvärlden anger år 2010, anger sikhisk tideräkning år 542.

 

 

Försök har gjorts att skapa internationella konfessionsneutralaförslag till tidräkning t ex Holocén tid, (HE), som sätter sin nollpunkt vid början för människans postglaciala historia.

I Etiopien gäller en kristen, koptisk kalender som ursprungligen skapades som ett alternativ till den julianska. Den ortodoxa etiopiska kyrkan förvaltar tideräkningen och har slagit fast att universum skapades 5.500 år före Kristi födelse.

I Frankrike under franska revolutionen räknade man årtalen från styrets makttillträde. Dygnet delades in i 10 timmar med 100 minuter och 100 sekunder. Denna kalender var bara i bruk i tretton år.

I Indien presenterades 1957  The National Calendar of India. Den indiska tideräkningen börjar år 79 e.Kr.

I Italien under fascisternas styre började man räkna årtalen från makttillträdet. Den fascistiska tiden räknades från makttillträdet 1922. Försöket blev dock inte långlivat.

I Nordkorea baseras landets tideräkning på presidenten Kim Il Sungs födelsedatum den 15 april 1912. Detta år används som Juche 1. Kalendern använder den gregorianska kalenderns traditionella månader.

I Taiwan är det ofta förekommande att räkna årtal från Republiken Kinas grundande 1912, och officiell japansk tideräkning utgår från regerande kejsares tillträdesår.

Annonser
%d bloggare gillar detta: